Use Google to translate this website

We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Riskutredning brandfarlig vara

Lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE), säger att "Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt lagen ska se till att det finns tillfredsställande utredning om riskerna för olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor samt om konsekvenserna av sådana händelser."

Riskutredning ska bifogas tillståndsansökan. Dokumenterad utredning behövs endast om hanteringen av brandfarliga vätskor är tillståndspliktig.

Riskutredningens omfattning kan variera och anpassas utifrån verksamhetens komplexitet.

Klassning av riskområde samt mekanisk och elektrisk utrustning

(SÄIFS 2000:4)

Klassning av riskområde enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps, MSB, föreskrifter ska vara dokumenterad i klassningsplan för varje rum, utrymme eller område där brandfarlig gas hanteras. Särskilda bestämmelser gäller för utrustning i sådant område.

Riskutredning

(SÄIFS 2000:2)

Den som yrkesmässigt hanterar brandfarliga vätskor ska i enlighet med LBE se till att det finns en tillfredsställande riskutredning. Denna ska visa att de brandfarliga vätskorna kan hanteras på ett betryggande sätt.

Riskutredningen ska göras tillsammans med berörd personal och hållas tillgänglig för personalen och tillsynsmyndigheterna.

Kravet på riskutredningen innebär att den som bedriver hanteringen enligt LBE, alltid ska utföra den anpassad till riskutredningen. Det är hanteringens faktiska risknivå som ska styra hur riskutredningen ska utföras. Anläggningen ska granskas för att identifiera de risker som finns i hanteringen och värdera dessa. Med ledning av resultatet föreslås vid behov riskreducerande åtgärder. Riskutredningen bör ses över vid ny prövning av tillstånd och inför förändringar som kan påverka säkerheten. Riskutredningen bör regelbundet uppdateras.

Erfarenheter, till exempel i form av olycks- eller tillbudsrapporter, kan också ge anledning till en ny eller reviderad utredning.

Begreppet ”tillfredsställande utredning om riskerna för brand eller explosion” innebär att de som yrkesmässigt hanterar brandfarliga vätskor ska veta vilka risker hanteringen innebär. Detta medför att den som hanterar måste veta vilka egenskaper de brandfarliga vätskorna har och vilka risker dessa innebär, med andra ord ha den kompetens som 8 § LBE kräver. I riskutredningen bör också underhåll av utrustning och anläggning ingå.

Vid upprättande av en riskutredning ska föreståndare medverka så utredningen blir anpassad för verksamheten genom den kompetensnivån som kan ställas på en föreståndare för brandfarliga varor, vilket motsvarar kunskap om:

  • Gällande lagstiftning
  • De hanterade varornas egenskaper och risker
  • Olycksförebyggande åtgärder, såväl tekniska som administrativa
  • Anläggningens uppbyggnad, funktion och drift
  • Vilka åtgärder som behöver vidtas vid störningar, haverier och olyckor.

I vissa fall kan en riskutredningen anses som utförd och behöver då endast redovisas via enklare hänvisningar, detta kan vara då:

  • Normer eller standarder följs som är direkt tillämpliga på hanteringen och som omfattar skydd mot brand eller explosion anses kravet på riskutredning vanligen vara uppfyllt för den delen
  • Hanteringen på en bensinstation följer rekommendationerna i MSB:s allmänna råd om bensinstationer anses kravet uppfyllt
  • Vid förvärv av en cistern, konstateras att den uppfyller kraven i MSBFS 2014:5. Då behöver inte någon särskild riskutredning i fråga om cisternens konstruktion göras
  • Det finns fler områden där andra föreskrifter, standarder eller normer reglerar hur hanteringen från risksynpunkt ska ske anses på motsvarande sätt kravet på riskutredning uppfyllt.

När riskanalysen är gjord, bör den visa på alla de för säkerheten väsentliga brand- och explosionsrisker som har identifierats och bedömts. Dokumentet som krävs enligt SÄIFS 2000:2 bör även innehålla förutsättningarna för riskanalysen samt på vilka grunder bedömningarna är gjorda. Det räcker inte att bara presentera slutsatser utan förutsättningar.

Riskutredningen ska alltid hållas aktuell och spegla den verkliga risksituationen. Det är därför viktigt att revidera utredningen även när risknivån sjunker

Klassningsplaner enligt föreskrifterna SRVFS 2004:7.

3 § En verksamhetsutövare skall i syfte att förebygga explosioner vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i angiven ordning för att förhindra att explosiv atmosfär bildas eller, om verksamhetens art inte medger detta undvika att explosiv atmosfär antänds, och begränsa skadorna om en explosiv atmosfär antänds.

Vid behov ska även åtgärder vidtas för att förebygga spridning av explosioner i byggnader, processenheter och ledningar.

För att förebygga risk för explosion ska verksamhetsutövaren hindra att materiel som kan medföra gnistbildning eller låga införs i klassat område eller att fel utrustning monteras inom området. Därför ska klassningsplan genomföras för att redovisa riskzonerna.

Vid gas eller vätska behövs klassningsplan vanligen INTE för:

  • Bostäder,
  • Rum, utrymme eller område med enbart aerosolbehållare, engångsbehållare för gas, eller täta förpackningar med vätska och 
  • Rum, utrymme eller område med enstaka lös gasbehållare, t.ex. flaska på svetskärra
  • Icke anslutna lösa gasbehållare med tätproppar som står i ventilerat utrymme.

Vid hantering av vätskor behövs vanligen inte klassningsplan för vätskor klass 2b och klass 3 förutom vid dimbildning, exempelvis vid sprutlackering och sprutrengöring. Vid uppvärmning av klass 2b och klass 3 vätskor ska dock klassningsplan upprättas då vätskan värms upp till mer än 5 grader under ämnets flampunkt.

Vid ansökan om tillstånd för tillfällig hantering av brandfarlig vara görs en förenklad riskutredning

Riskutredning för tillstånd för tillfällig hantering av gasol vid matlagning 

Riskutredning för tillstånd för tillfällig hantering av gasol som pyroteknisk effekt

Riskutredning byggarbetsplats