Samarbete och tillit till varandra: viktigt vid branden utanför Mönsterås

Jerker Landin är Insatsledare på Räddningstjänsten Storgöteborg och just hemkommen från branden utanför Mönsterås. Enligt Jerker ett slitsamt men givande jobb där man arbetar sida vid sida med personer som man kanske aldrig tidigare har träffat, men som löser uppgiften med hjälp av samlad erfarenhet och tillit till varandra.

Hallå där Jerker Landin, Insatsledare på Räddningstjänsten Storgöteborg! Du är precis hemkommen från att ha hjälpt till vid branden utanför Mönsterås. Vad var din roll där?

Jag jobbade i den så kallade bakre ledningen, fältstaben, vilket ger stöd till räddningsledaren och andra som hanterar branden. Jag arbetade med att fördela resurser, t ex vilken sorts personal som behövdes i olika lägen, identifiera risker mm, men också planering och fördelning av mat, bränsle etc. Efter ett tag organiserade vi om arbetet och jag jobbade istället närmare räddningsledaren ute på fältet, som stöd mellan brandmän, styrkeledare och fältstaben.

Hur upplevde du arbetet på plats?

Det är givetvis ett slitsamt jobb, men även givande. Det är lärorikt att jobba tillsammans med personer från andra räddningstjänster. Även om man kanske inte ens känner varandra, så flyter arbetet på. Alla jobbar mot samma mål, med hög moral och frenesi – och med stor tillit till varandras erfarenhet och kunskap. Det är väldigt speciellt att se det maskineriet dra igång och arbeta, och att få vara med om att bidra.

Vad upplevde du som utmanande?

Vid sådana här tillfällen går allt väldigt snabbt. Det går inte att vänta för länge med beslut och det är oerhört mycket information som ska processas. Det är ju också därför vi har den här organisatoriska ordningen, att vi har olika roller och kan hjälpa varandra att tänka och ta beslut.

Hur länge var du där?

Jag var där i drygt ett dygn innan jag blev avlöst.

Är det vanligt att ni ”lånas ut” för att hjälpa till när det brinner i andra regioner än vår?

Ja, det har blivit allt vanligare. Ända sedan den stora branden i Västmanland har räddningstjänsterna hjälpt varandra över gränserna. Det är viktigt att alla kommuner har sin egen förmåga, men vi kan alla hamna i situationer där vi behöver mer hjälp. Detta är en ömsesidighet som jag tror att hela Sverige räddningstjänst skriver under på.